Det är så roligt att jag alltid känt mig lite obekväm med att dansa på discon, som när vi gick i 7an och var på Cosmos i Borlänge. Jag stod och trampade, visste inte riktigt vad jag höll på med, och kände mig nog mest dum och i vägen.
Men snowboardvärldens alla galna och helt fantastiska efterfester och just housemusiken, fick mig att hitta mig själv på dansgolvet hundra gånger om, med några av mina största leenden någonsin i livet, och hjärtat studsandes upp och ner i hela kroppen.
House är så mycket mer än bara musik och att dansa för mig. Det är lycka, och ännu mer lycka därtill. Det är nåt som vissa gånger får mig att gråta, det är så många stora känslor som tar över. Överväldigande. Senast var i bilen till Borlänge till Aviciis nya Wake me up. Man bara ryser från topp till tå. Samtidigt blir jag helt varm inuti. SO much love.
Jag vet att många känner samma känslor som jag. Housen är bara sån. När musiken triggas upp, går lite snabbare och snabbare, and then the beat drops.. Det är liksom, magiskt. Ren jävla magi.
Vissa låtar, vissa beat, vissa textrader, förändrar mig. Housemusiken har verkligen förändrat mig. Jag är en sån himla mycket gladare människa med den, å då var jag en väldigt glad människa innan den kom in i mitt liv också.
Från att inte våga dansa och känna sig obekväm, till att jag nu hänger på låset på mitt älskade etage för att bara dansa ensam på dansgolvet, och leva ut alla härliga känslor i nån timme extra.
Till att dansa på gatorna, på stränder, här och nu på tåget.
Till att jag ska få uppleva ännu en till Housefestival, vara i min egna himmel, och bara få dansa natten lång.
Till house kan kroppen inte vara still, precis som hjärtat och själen. Tro mig, dom 2 dansar sönder av glädje där inuti.
