Hemma bra, äventyr bäst!

2,5 månad senare..

Påväg hem. Påväg bort ifrån allt det magiska i Breck.
Människorna.
Jag tror aldrig att jag förut träffat så många öppna, goa, roliga och unika människor, som jag gjort här. En del får en verkligen att dö av skratt, och så fort dom är omkring en så ler och fnissar man konstant. Dom är sådana glädjespridare, och alla delar vi den där kärleken för att bara shredda runt och må bra, veta att man gör det man älskar.
Och lokalborna i Breck är så öppna och har sån välvilja, hejar glatt och pratar på fastän man aldrig träffats förr.
Busschauförrerna är härligast. I 2 månader har man hejat godmorgon, goddag å godkväll på varandra, och klämtjeckheten och leendena verkar aldrig saknas. Jämför det med busschaufförerna hemma och du får skillnaden på himmel och helvete. Där Breck såklart är rena himlen.
Det är så slående vackert här. Vart man är kollar så reser sig höga, mäktiga bergstoppar omkring byn.
Här har jag fått åkt så mycket snowboard, i den bästa parken. Ever. Man är bara så glad och sprallig när man droppar in i hoppen. Man dansar med händerna, eller hela kroppen, i inrunnet. Här är man inte rädd. It's pure happiness. Det är såhär snowboard ska vara. Laps efter laps!
Jag har fått dansat i timmar, härjat, druckit drinkar, kramats, pussats, varit lycklig nätterna igenom.
Vardagen har verkligen varit fantastisk. Shred, härligt häng, dans eller bara myskvällar. Repeat, dag efter dag.

Nu när jag är påväg bort ifrån mitt nya favoritställe på jorden, så kan jag nog varken vara lyckligare eller ledsnare. Jag kommer sakna människorna som verkligen blivit vänner för livet. Dom man redan tycker så fruktansvärt mycket om och man bara vill stoppa ihop i ett hus så man alltid får ha dom nära.
Jag älskar Dalarna av hela mitt hjärta, men tanken på Sverige får mig att vilja gömma mig här på planet tills det vänder tillbaks ut i världen igen.
För mig så är ett liv i Sverige inte ett liv. Alla är vi olika, men jag skulle bli galen. Jag behöver en annan miljö, nåt som inspirerar mig. Jag älskar mellanmjölk(det första jag köpte här på Arlanda när jag landade), men det inspirerar mig inte att leva sådär mellan och lagomt. Inte sticka ut, inte kunna leva ut, även om jag inte kunde bry mig mindre om ifall någon anser si och så om en. Jag behöver en öppnare sorts människor. Inte dom som tror att man ska råna dom eller att man är efterbliven för att man hejar glatt på dom även om man inte känner dom, utan bara för att man vet hur glad man själv blir av en främlings hej.
Lite mer spread the love i vardagen, liksom.

Men nu är jag påväg hem, hem till tråkiga, trötta Sverige. Dock kommer det bli det bästa på länge, för äntligen, efter 2,5 månad, ska jag få umgås med mina färgklickar i livet igen, dom där som är dom enda som får mig att vilja komma hem, som gör mig hel och lycklig, som jag önskar hade fått upplevt det här äventyret med mig och sett allt det fantastiska jag har fått sett.

Vi ses om några månader Breck, du har mitt hjärta tills dess. Love you, tack för bästa tiden och bästa minnena!

Happy american birthday, today!

21 år?! Hur i hela friden gick det till? Känner mig fortfarande som 13-14-15 år där. Och jag blir bara barnsligare för varje år som går, det är rätt fantastiskt det.

Men 21 är en bra ålder. Äntligen kommer jag in lagligt på Cecilia's här i Breckenridge å får dansa nätterna långa. Sånt som gör mig upp i himlen lycklig. Dancing makes the world go around.
1 år klokare än den här tiden förra året också. Mycket klokare. Gladare.
Och jag är så fruktansvärt fri. Som en fågel.
Lite mer än 2 månader har jag varit ute på äventyr, långt ifrån allt det man alltid känt som tryggt och hemma, och som alltid kommer vara just hemma. Men allt det världen har att erbjuda mig lockar så sjukt, och jag är så fri och lyckligt lottad som kan få ta del av allt det här.

Jag kan åka snowboard varje dag(som är det roligaste jag vet att göra, alltimers!), spontanboka en resa till Mexico 12h innan flyget går, och få tusen minnen för livet på köpet. Jag kan få kyssa den där vackra gutten, för kyssar är nog det vackraste som finns. Jag kan hänga runt i en sååå mysig by, någonstans i Colorado, med höga magiska berg som reser sig runt en. Träffa massor av inspirerande, döroliga och bra människor, som jag hade gått miste om ifall jag inte varit såhär fri.

Och jag kan komma hem, om 2veckor, till den plats på hela jorden där jag har de människor i mitt liv som betyder världen för mig, och som jag älskar och saknar så det värker emellanåt. (VI SES SNART!!)
Och när jag jobbat ihop ännu fler pengar att resa upp, kan jag ge mig iväg ut igen och ändå känna den där tryggheten i mig själv, som kommer med vetskapen om att jag gör det jag verkligen älskar, trots att det ofta betyder att man lämnar dom man verkligen älskar.

But, home is where my heart is. Och jag går ingenstans utan mitt hjärta.
Livet är så skört, så orättvist och hemskt, mitt i det allra mest fantastiska.
Man får se så mycket när man upptäcker hur världen ser ut och fungerar.
#YOLO. You only live once. Bästa uttrycket, för sant. Kör hårt, kör ditt eget race, gör precis och exakt det du vill göra själv, när du vill det. Varför väntar vi ens på någonting? Livet ska levas, varenda sekund ska du få känna dig levande, älskad och älskande. Du ska skratta när du vill, hur högt du vill, och gärna rakt ut. Skratt är det bästa som finns.
Vi vet aldrig när livet tar slut. Så lev. Fullt ut. Älska dina nära. Låt dom veta det.

Jag har dom allra finaste människorna i mitt liv, som jag kan tänka mig finns, och ingen kunde vara mer tacksam.
Tack för att jag ler och skrattar så fort jag tänker på er, för att vi har så mycket stört roliga och härliga minnen ihop.
TACK för 21 glada år!

What has been up lately?

Livet leker på här i mitt paradis, Breckenridge. Vi har haft skitroliga puderdagar och bluebirddagar i parken, och allt däremellan.
I fredags blev jag och Erik överraskade med en tidig födelsedagsmiddag(som smakade gudomligt!!!) och en ännu godare chokladtårta med hallon och m&m's på! Båda fyller år den 15e, men imorse så drog bästa Malin, Linn å Sandra och grabbarna grus vidare till Denver för å fortsätta till Californien sen..
Det är redan så tomt utan er, och jag saknar er så! Tack för sååå mycket roligt här och jag vet att ni kommer få det fantastico på resan! "Men göööreee sjäälv dåååå." Hahaha..

.. Så nu ligger jag här, ensam i det stora huset, men har det huuur mysigt som helst. Mysmusik, bara jag och mina tankar och drömmar.
Och på tal om drömmar så har jag och min käraste Mimmi Sandström stora drömmar tillsammans, och det gör mig så glad och sprallig! HON gör mig så glad och sprallig, för att vi den här tiden i Breck verkligen fått lära känna varandra sådär på riktigt, på djupet, och insett att vi faktiskt är twins, hahaha.. Alltid dessa sjuka, roliga tankar, som vi alltsom oftast tänker lika, och kommer på varandra med och bara garvar. Och Imorgon flyttar jag in hos henne för den sista tiden här, och DÄ BLIER INTE BÄÄÄTRÄ, helt enkelt! Love that girl!

Nightynighty from heaven!

#LOVEYOUBRECK

Det är rena rama paradiset det här stället alltså! Jag å mimsan tog 08:22 bussen upp å klockan 16 slutade jag åka.
7 timmars shreddande i parken och lite härlig carving i backen. Solen har stekt hela dagen och det har varit så sjukt varmt! Bara hoppat å hoppat å hoppat å kört rails tills benen bara vart spaghetti. Trillade in ett nytt roligt trick i påsen också, peppande som bara den!:)

Jag är bara så lycklig här. Fina Breck, jag vill aldrig lämna dig! Längtar redan ihjäl till morgondagen, wiiiho!

Ännu en dag i paradiset.

Igår var en magisk dag. Från allt puder och mulet och snö(som var så rolig och bäst så jag vill uppleva den 100ggr om!) dagen innan till en varm dag med strålande sol och hur mjukt som helst i parken!
Vi shreddade på, och de sista 2h av dagen spenderade jag å min Mallan ute på vift i bergen, å bara happycarvade i backarna, huuuur kul som helst! Bara åka runt i solen, en bra låt i öronen, dansa med hela kroppen såfort man tittar på varandra, och bara må!
Så vi cruisade runt och åkte skogsvägar å skrattade när det blev lite för tight mellan träden, hahaha.

Och när vi var nästan längst uppe på berget, och skulle börja cruisa neråt liften igen, så tänkte jag att tusan, varför är inte mamma å pappa här? Jag får se så mycket när jag är ute i världen och reser, och jag vill få visa er allt. Det här hade varit perfekt skidåkning för dig pappsen, du hade älskat det! Lååånga backar, brant ibland och så sköna åk! Och du också, mamsen! Utsikten är totalt breath-taking, snön är sååå bra och det jag och Malin önskade oss där uppe på berget i Breck, var att våra föräldrar skulle ha varit med oss, just där. Hit vill jag ta med er!

Typ bästa dagen ever, helt klart!

Got no words for today. Men lite kan jag klämma ur mig, haha..
Mötte upp min fantastiska Mimmi vid bussen och resten av dagen var ett enda stort pudersnö-skratt-fniss-tjejskrik-glatt-kalas och jag älskade det från början till slut! And I still do! Helt underbart rolig dag, parken var täckt av nyfallen snö å det var så mjukt och skönt! Magiskt!

Resten av dagen har bestått av å slappa hemma å sedan dra till världens bästa gym här i Breck som vi älskar, med massa energi i kroppen, och det blev ett kanoneffektivt pass för armar och mage, love it!

Nu är det bums i säng för å vara i backen tidigt imorgon, det väntas sol å all snö kommer pistas å det kommer bli underbart skoj!

Love!

Adios Mexico bonita..

Jag finner inga ord för den här sjukt spontana och galna resan till Mexico. Vi lever, mer än någonsin! Livsnjut varenda sekund! Det bästa är också att jag lärt känna tre nya vänner, som är helt fantastiska! Innan vi drog hade vi bara hälsat lite snabbt(Mimsans kompisar) men under den här veckan har vi blivit som en liten familj, så avslappnat, alla är sina fantastiska jag och vi har haft så stört roligt ihop! Jag är evigt tacksam att Mimmi kom förbi kvällen innan dom skulle åka å nämnde dom två lediga platserna i bilen till flygplatsen. LOVE YOU GUYS!

Vi kom tillbaks till Breck halv 2 natten till fredagen, efter en megakul biltur från Denver. Jag satt å sov mot Mimmis axel, en bra låt kom på radion och jag vaknade till.. 2 sekunder senare sitter vi å vevar å dansar, och det fortsatte ända till dörren i huset i Breck, hahaha it's love!

Första shreddet på fredagen var underbart, som jag längtat!!
Nu ska vi bara fortsätta å shredda och ha skoj!
Mexico rocked my world, dig glömmer jag aldrig, och nog kommer vi ses igen!

Besos!