There are far better things ahead than any we leave behind.

8 dagar i världens mysigaste Breck. 8 dagars shred, som fått mig att känna mig så levande, shredlivet är helt fantastiskt(och jag behövde något nytt för att få mig att se det igen, efter 4 år i Sälen), det gör mig så glad, det behövs för att jag ska fungera. Alla ösiga och döroliga laps i parken, alla goa människor som befinner sig i ens närhet och som till största del är grunden till alla skratt och leenden här. Jag blir så inspirerad!!

När jag gick hem från en lika fantastisk dag som vanligt uppe på berget(denna dag snöstorm och 100minus, men hur kul som helst ändå!) så var jag bara så, rofylld. Jag lyssnade på en helt underbar låt med titeln "when she was mine" och kände att allt man varit med om gjort mig till min alldeles egna. Är jag ledsen, så är det mitt ansvar att göra mig själv glad igen, för jag är min egen lycka. Och dom som bidrar till den älskar jag högt. Jag vet att jag vill leva ett himla roligt liv, där jag skrattar och mår bra med mig själv, där jag får träffa bra, inspirerande människor och se världen på det sätt jag vill. Så när jag gick där, med en riktigt rolig dag i bagaget, så bara log jag, för jag vet att jag lever livet precis så som jag vill det, jag skapar min egen lycka genom att ge mig iväg och göra det som helt enkelt gör mig glad. Svårare än så är det inte.
Låt inte människor trycka ner er, få er att känna er små. Stå upp för dom ni är, dom ni vill vara, och det ni vill göra. Det är alltför många människor man brytt sig om och lagt ner sin själ i, som inte brytt sig nog tillbaks, och fått en att känna sig dum. Men man lär sig av varje litet gupp i livet!:) Fuck everything that doesn't make you happy!

Nu vill jag att det genast ska bli imorgon, så att jag får knyta på mig bootsen igen, få lov att springa till bussen och bli anfådd pga tidsoptimisten i en, och bara ha en underbar å glad dag uppe på berget. Det här är livet!

MISS YOU GUYS AT HOME, mina bästa tjejer och killar! Ni gör mig lycklig trots att det är tusentals mil mellan oss, förstå hur bra ni är då! 1000 HUGS, som vi säger här i Amerikat!

Tur i oturen, i Colorado.

En vacker dag i Breck med sol och lite cruisande i slopesen, å en axel ur led för Dennis..
Obehagligt, stackarn! Men han fick åka pulka ner å vi satt i väntrummet å knaprade kex, och blev lättade när han kom ut å log med en mitella runt armen. Så nu får han lägga pussel i ett par veckor, innan det är dags för shred igen!:)

Dagen avslutades dock bättre med sol å häng på altanen, skottande å en bar som växte fram. Colorado är verkligen vackert!

Imorgon är det pipe för hela slanten, den kliiiiar i benen, hjärtat å hela kroppen!!:)
Och den här Mint Chocolate Chip glassen är inte att leka med, den skulle du smaka, mamsen!:)

Breck-Livet!

Här är det helt fantastiskt, svårt att beskriva med ord liksom. Å bilder gör sig knappt rättvisa, om än lite mer än ord.
Guuuud, vad jag älskar Breck! Shreddat 4dagar nu, 3 i Breck å en i Keystone.

Det var så sjukt första dagarna, för man har bara sett en massa bilder och filmer från kompisar som varit här å kört under vintrarna som gått, och helt plötsligt är man här själv - och känner sig så jäkla hemma. I guess Home is where your heart is, och hjärtat är med överallt!

Överlycklig över att jag äntligen får möjligheten att köra massvis med halfpipe igen, som ju verkligen är det roligaste jag vet, men som Sverige suger på att erbjuda idag. Skulle ha levt på the good 'ol days när det fanns piper typ överallt!
Den här känslan när man droppar in å är påväg mot första hitten, är magisk och jag tröttnar aldrig. Bara mina ben, eftersom vi ändå är över 3000m upp. Hahaha, flåsar som en hund när man kommer till botten av pipen, men ändå sticker man upp direkt för att få njuta av ett åk till! Lovely!

Idag snöar det lite lätt, små tunna flingor. Det behövs. Time to shred! Ha en fantastisk dag!

On my way!

Världens bästa farmor å farfar å mormor å morfar, ni har inget att oroa er över, jag trivs så bra här borta på andra sidan pölen! Funkar inte så bra att ladda upp bilder så ni får se hur fantastiskt det är här, men snart ska ni få se!:)

Just nu sitter jag på John Wayne Airport(Det kan du google-eartha på, morfar! Haha!) och väntar på flyget mot Denver, Colorado, efter 2 ärligt magiska veckor i världens vackraste Californien. Vi har shoppat(!!!), sett oss omkring, legat på stranden, surfat(Bästa!), hängt med finaste familjen Rodarmel, cyklat massor, gått promenader, hängt runt och bara haft det sååå bra! Sol, sol, sol varenda dag, och sista veckan har det varit riktigt riktigt varmt och skönt!
Men nu är det dags att lämna saltvattenshåret bakom sig, och ge sig upp till -25 å ishår istället.. Haha. Äntligen ska jag få shredda pipe igen, en RIKTIG pipe, kommer bli huuuur kul å fett som helst! Jag sitter här å är alldeles pirrig!
Äventyr är det bästa som finns, i love the road, men dra ända in åt.. vad jag saknar vissa hemma, fy! Önskar ni vore med mig!

Well, dags att boarda snart. Ses i snön!:)

GO MAKE YOUR OWN KIND OF PARADISE.

Notes från planet(någonstans över Atlanten)

"So here I am.

Inatt körde världens bästa mamma och pappa ner mig till Arlanda(Och jag älskar er över allt, tack för att ni alltid funnits där, ställt upp när det som än behövts, vad det än har gällt, för att ni låtit mig få bli precis den jag vill vara, och för att ni uppmuntrar mig att ut i världen och resa, trots att jag är fruktansvärt blåögd, på gott och ont, och hade tappat huvudet ifall det inte satt fast på kroppen.. Hahaha!)

.. efter att jag fått spendera hela dagen med min bästis. Jag hade tandläkarbesök på schemat å hon hängde med å gjorde hela besöket till en enda stor skrattfest med använda tandtrådar, röntgenbilder och polerade golv-tänder i munnen. Vad jag älskar dig för det!

Väl på Arlanda fick jag överraskningahänga med saknade Martina, hennes Emil och Viktor. Bara massa skvaller och skrattande hela den tidiga morgonen. Kunde resan ha börjat bättre? (Ha det magiskt på Bali nu finisar!)

Plan 1 till London gick kalas, och nu nu sitter jag här på 10 timmars flyget till Los Angeles.

Sitter och lyssnar på musik och kollar lite filmer på skärmen framför mig. Försöker förstå att jag ändå ska vara borta i 2,5 månad. Det är 77 dagar ifrån dom man älskar allra mest och egentligen vill ha med sig i varje ny dag som gryr.

Men samtidigt är jag nu påväg mot mitt första stora egna äventyr. Jag blir alldeles sprallig vid bara tanken. 

Jag kommer få tillbringa tid med tre stycken som mitt hjärta håller så kära, på 3 nya, fantastiska platser. Jag ska få göra det jag verkligen älskar och gör mig till den lilla glada tjejen jag är, resa, åka snowboard och se nya saker, uppleva, ha nya vackra ögon omkring mig. Åh, vad jag älskar ögon. Och leenden. Jag kommer få höra så många nya skratt, som är helt fantastiskt. Ljudet av lycka och glädje. 

Nu är jag på väg och ingenting kan stoppa mig från att skapa mig mitt egna paradis." 

25 vakna timmar(En stund sov jag på planet och lyckades då ha ut ett glas juice, som stod på mitt bord, över den danska damen bredvid mig.. Haha, ops!) på resande fot senare, är jag äntligen framme i Capistrano Beach, i Californien. Äntligen har jag fått krama om bästa Jenny å Jimmy! 

Det är sååå vackert här. Alla palmer.  Jag älskar palmer. Stranden och havet precis nedanför. Det ser precis ut som i amerikanska filmer. Tidningen kastas upp på garageuppfarten. Det har blåst a lot idag, men solen har skinit och i lä har det varit så varmt och skönt! Vattnet var ganska kallt, men jag gick ner och lyckades, trots min klumpighet, att doppa håret i havet, i saltvattnet, som jag älskar. Så nu är håret salt, strävt och lite trassligt, I've been longing for salt air in my hair(<3 div="div">

Ja, här i vackra Californien är jag, och ska stanna i 10 dagar till. Vart äventyret bär av sen har jag ingen aaaning om. Och nåt av det bästa är väl ändå att inte riktigt veta vad som väntar en? 

För just nu, ska jag bara njuta av att vara just där jag är i livet.