"So here I am.
Inatt körde världens bästa mamma och pappa ner mig till Arlanda(Och jag älskar er över allt, tack för att ni alltid funnits där, ställt upp när det som än behövts, vad det än har gällt, för att ni låtit mig få bli precis den jag vill vara, och för att ni uppmuntrar mig att ut i världen och resa, trots att jag är fruktansvärt blåögd, på gott och ont, och hade tappat huvudet ifall det inte satt fast på kroppen.. Hahaha!)
.. efter att jag fått spendera hela dagen med min bästis. Jag hade tandläkarbesök på schemat å hon hängde med å gjorde hela besöket till en enda stor skrattfest med använda tandtrådar, röntgenbilder och polerade golv-tänder i munnen. Vad jag älskar dig för det!
Väl på Arlanda fick jag överraskningahänga med saknade Martina, hennes Emil och Viktor. Bara massa skvaller och skrattande hela den tidiga morgonen. Kunde resan ha börjat bättre? (Ha det magiskt på Bali nu finisar!)
Plan 1 till London gick kalas, och nu nu sitter jag här på 10 timmars flyget till Los Angeles.
Sitter och lyssnar på musik och kollar lite filmer på skärmen framför mig. Försöker förstå att jag ändå ska vara borta i 2,5 månad. Det är 77 dagar ifrån dom man älskar allra mest och egentligen vill ha med sig i varje ny dag som gryr.
Men samtidigt är jag nu påväg mot mitt första stora egna äventyr. Jag blir alldeles sprallig vid bara tanken.
Jag kommer få tillbringa tid med tre stycken som mitt hjärta håller så kära, på 3 nya, fantastiska platser. Jag ska få göra det jag verkligen älskar och gör mig till den lilla glada tjejen jag är, resa, åka snowboard och se nya saker, uppleva, ha nya vackra ögon omkring mig. Åh, vad jag älskar ögon. Och leenden. Jag kommer få höra så många nya skratt, som är helt fantastiskt. Ljudet av lycka och glädje.
Nu är jag på väg och ingenting kan stoppa mig från att skapa mig mitt egna paradis."
25 vakna timmar(En stund sov jag på planet och lyckades då ha ut ett glas juice, som stod på mitt bord, över den danska damen bredvid mig.. Haha, ops!) på resande fot senare, är jag äntligen framme i Capistrano Beach, i Californien. Äntligen har jag fått krama om bästa Jenny å Jimmy!
Det är sååå vackert här. Alla palmer. Jag älskar palmer. Stranden och havet precis nedanför. Det ser precis ut som i amerikanska filmer. Tidningen kastas upp på garageuppfarten. Det har blåst a lot idag, men solen har skinit och i lä har det varit så varmt och skönt! Vattnet var ganska kallt, men jag gick ner och lyckades, trots min klumpighet, att doppa håret i havet, i saltvattnet, som jag älskar. Så nu är håret salt, strävt och lite trassligt, I've been longing for salt air in my hair(<3 div="div">
Ja, här i vackra Californien är jag, och ska stanna i 10 dagar till. Vart äventyret bär av sen har jag ingen aaaning om. Och nåt av det bästa är väl ändå att inte riktigt veta vad som väntar en?
För just nu, ska jag bara njuta av att vara just där jag är i livet.
1 kommentar:
Åhh vilka vackra stora ord du kan tänka vårt lilla/ stora flickebarn. Vi blir lika stolta och tagna av vad du kan ge till andra av dig själv. Fram med många till av din sort. Då skulle världen kanske se lite annorlunda ut. Tack för att du delar med dig av dina tankar:-):-):-):-)
Skicka en kommentar