http://www.youtube.com/watch?v=Y4MnpzG5Sqc
KONY 2012.
Vart börjar man när man sett den här videon?
JAG ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT ARG, så arg på oss människor, på världen som låter sånt här ske, på att en människas psyke kan klara av att göra sånt här. Arg på att bara för att det händer i tredje världen, så blir det på ett läskigt sätt inte lika livsviktigt för oss här borta i de länderna där nästan alla kan släcka sänglampan med vetskap om att man är trygg, att man inte kommer bli utsliten från sitt hem mitt i natten, från den lilla trygghet man har med sin familj.
Det är hemskt att man måste se något sånt här för att bli påmind om just den tryggheten vi har som vardag, man skäms. Samtidigt kan man inte gå och tänka på den varje sekund och minut av sin dag. För man måste leva. Och just känslan av att kunna leva fearless.. Den är så underskattad. Det hade lika gärna kunnat varit jag som föddes i Uganda, långt från bort allt vad trygghet heter. Det hade lika gärna kunnat varit jag som får växa upp som sexslav, om jag ens hade hunnit växt upp. Det hade lika gärna kunna varit min bror som fått ett gevär i handen, tvingad att skjuta våra föräldrar och sedan uttvingad att döda andra, för att sedan mista livet själv. När man tänker på det så hade man kunnat födas vart som helst. Where you live, shouldn't determine whether you live. Alla dom här barnen som lever i länderna där det här pågår, dom är dom vackraste människorna jag sett! Deras ögon glimmar och dom tittar så glatt in i kameran och skrattar, trots att dom varit med om så sjuka saker. Ingen borde få uppleva det som sker, för det borde inte ske. Vart fan är gemenskapen? Vart är tankarna på att vi alla är en stor familj, när barnen kidnappas och inte längre får vara just barn?
Som dom pratar om i filmen, kidnappas ett barn i den här delen av världen hamnar det på första sidan och en sjuhelsikes polispådrag är igång. Men varenda jäkla kväll visar dom på nyheterna om "200 döda i Irak, rebeller i Uganda och en hel by död, bilbomb i Iran och 150 döda.. Och sedan går vi vidare till sporten." Hur fan kan man lämna det sådär? Tänk på hur många människor som förlorat någon dom hållit kär där. Vi säger att om en person mister livet, har den familj, släkt, vänner/arbetskamrater, grannar som sörjer.. Är det en liten by så känner personen antagligen fler, kanske alla. Det ger kanske 100 personer som mist den här personen när bomben utlöstes. Det var 150 levande, glada och betydelsefulla människor som dog av den.. Det är hemskt hur mycket vi människor tar ifrån varandra.
Och den här jävla Joseph Kony, hans ögon bara skriker ondska. Hur växte han upp? Var han med om samma sak? Vart i hela hela friden kommer den här ondskan ifrån? Vad tusan gjorde honom till allt annat än en människa? Om jag stod öga mot öga med honom skulle jag bannemig kunna spränga honom från jordens yta, bara med all ilska och hat hans namn bubblar upp i mig.
Många människor har gjort världen till en sån fruktansvärt grym och hemsk plats för alla andra. Att makt kan såhär är sjukt. Att man kan värdera en medmänniskas liv till något så lågt att det inte ses vara käpprätt åt helvete fel att ta dennes liv..
Men tänk, att då finns det människor vars hjärta är större än all makt dessa onda varelser någonsin haft tillsammans, som kämpar och kämpar för andra, människor dom inte ens träffat, för dom kämpar för ALLA utsatta. Dom gör världen till en vackrare plats för varje steg dom tar.
Gå in på KONY2012.COM. Läs, ta in, det kommer sätta sånna jäkla avtryck i er. Gör det trots allt inte det, så skulle jag vilja bunta ihop er och kasta er till sjöss, för då är ni lika känslokalla som Joseph Kony, och då jävlar i min låda ska ni inte sabotera för alla godhjärtade människor som varje dag försöker göra världen till en plats där ALLA, oavsett ålder, kön, hudfärg, bakgrund, land etc etc.. ska kunna känna sig trygga när dom släcker sänglampan för att vakna upp till en vackrare dag med nya möjligheter att utvecklas och leva livet till fullo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar